Har haft en rutten jävla dag idag. Sov uruselt inatt, vaknade 5-6 gånger så jag var jävligt trött när jag vaknade. Lyckades iaf ta mig upp och iväg till jobbet i tid. När jag väl kommer till jobbet så upptäcker man att chefen inte har kommit, iofs inte så ovanligt då han brukar dyka upp några minuter sent. Men telefonen börjar ringa, självklart vill de prata med chefen men "han har tyvärr inte kommit än, men han borde dyka upp snart". Vid tolv kommer det en kund som har beställt en väska. Men det är bara chefen som har koll på vilka bultar osv som behövs och vad de kommit överens om osv. Så de får komma tillbaka någon annan gång.

Vid halv ett ringer chefen och säger att han har legat och sussat kudde hela tiden, men han kmr om typ en halvtimme. Som sagt, han kmr strax efter ett. "Fan vad trött jag är..." är typ det första man får höra. Så han går och lägger sig i soffan utanför verkstan och sover i två timmar till... Åh, vad sugen man blir på att pallra sig upp på morgonen, åka till jobbet och slita som fan när chefen bara kan ta siesta när fan han vill! Klockan 17 säger chefen att nu är det dags för honom att gå över till naprapaten. Strax efter att han gått kommer ännu en kund som beställt en väska. Återigen krångel med bultar. Kom tillbaka om en halvtimme, då ska han vara tillbaka. Och samtidigt som jag måste ta hand om alla kunder så ska jag tillverka väskor och hålla koll på Dvärgen som gör lite som han vill, oavsett om det blir fel eller inte... Fy fan, just nu känns det inte som att det finns någon vits med att gå till jobbet på morgonen.

Igenkänningsfaktor 2000

.

.