Varför går det aldrig över?! Saknar henne så sjukt mycket... Men hör jag av mig så blir det bara värre. För hon har gått vidare, lämnat mig bakom sig. Och hur mycket jag än vill, bara höra hennes röst, se hennes ansikte, så vet jag att det bara kommer bli värre efteråt.. Fan. Jag vet inte vad jag ska göra

Den här gången är annorlunda. Förra gången var jag arg. Den här gången har jag inget att vara arg över, egentligen.
Förra gången övergick de gamla känslorna till någonting annat. Men den här gången finns de kvar likadana.
Försöker sätta upp nya mål, försöker tänka på annat. Men målen känns onödiga, som bortkastad tid. Och tankarna slutar alltid på samma ställe.
Meningslöst...