Jag blir galen... Jag saknar dig så sjukt mycket. Jag saknar att få åka ut till dig, vara med dig och dina vänner, slippa vara instängd här. Jag kan inte sluta tänka på dig. Det känns så fel att inte kunna dela allt med dig.
Jag vet inte ens om du vill höra av mig alls. Det känns inte så. Jag vet att du har sagt att det ligger i mina händer, men det kan inte göra det. För en vänskap, en relation överhuvudtaget, måste komma från båda parter. Och du tar dig inte ens tid till att svara på ett sms... Jag vet inte hur jag ska göra, men jag vet att jag saknar dig som fan.